VMA:s 2008 var ju ungefär lika spännande som en solbränd/skinnflådd skrikande tysk vid hotellpoolen på Mallorca klockan fyra på natten. Men. Det finns ett men. Russel Brand var programledare. Och han är en show i sig. OCH, sedan the big awards americana har det poppat upp fler och fler videor med detta geni på youtube. Bra. Mycket bra. Jättejättebra. Go go go, olé olé olé, för att citera Ricky Martin. VMA:s medförde alltså något positivt. Trots att det sög. Nu vet ni.
måndag 22 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så har man ÄNTLIGEN hittat dig igen då. Took me long enough... ibland har den där muren fortfarande för många portar. Det blir liksom ett rent helvete att hitta. Men här är jag nu. D.
Skicka en kommentar