You hag!

I natt drömde jag om Janice Dickinson. Det var ganska speciellt, måste jag säga. Hon var, föga förvånande, fly förbannad och verkade helt inställd på att ge mig en rejäl utskällning. Hon såg otroligt rovlysten ut. Så därför tyckte hon att jag skulle visa henne delar av min garderob, leka lite modell framför henne. Så hon kunde anmärka på saker liksom. Så hon hade något att agera ut sin ilska på. Väldigt rimligt.

Hon satt alltså och sa detta i en stor rosa himmelsäng. Och av okänd anledning följde jag hennes anvisningar. Hämtade kläder. Did my own thang. Och då bröt helvetet loss. Kvinnan skrek på mig för det var FÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR MYCKET SECOND HAND, fööööör mycket egengjort och omgjort. Och till råga på allt försökte jag inte efterlikna henne, det gjorde henne mest upprörd av allt. Hon sa detta och jag blev arg. Väldigt arg. Började raljera om miljöförstöring, hennes plastikoperationer och att jag inte tänkte ta någon skit från en jävla klädhängare med narcissistkomplex.

Konstigt nog vaknade jag upp sällsynt utvilad tidigt på morgonen, 100 % fit for fight. Så nu vill jag helt enkelt tacka Janice Dickinson för den fina natten vi hade tillsammans. Den fick mig att må väldigt bra. Helt enkelt; det får vi göra om inom kort, baby.