I’ll maybe tell you all about it someday

En gång i tiden räckte håret nästan till det nedersta revbenet

Två studiedagar. Två underliga dagar.

Igår var jag lite lätt bakis och for omkring som en galning, Linköping, Kärna, Linköping, Mjölby, Linköping igen. I Mjölby spenderades helt onödig tid på att vänta på något som det sedan visade skulle komma till en annan stad, en annan jävla dag. Tack. Känns bra. Det ska dock nämnas att staden som gudarna glömde även bjöd på en antal kul grejer. Och ganska oväntade grejer. Som att jag hittade en hel drös hundra procentigt askalas underkläder (vars resår satt där den skulle, ungefär) i någon affär där det var halva reapriset, samt att jag träffade på den där lilla blondinen med guran. Så, kanske inte helt värdelöst, men... Men. Två timmar. I Mjölby. Med köld som inte tvekade att riva och klösa i kinderna och några illaluktande alkisspyor som enda sällskap var det svårt att hålla sig borta från bitterheten. Snyggbehå och finblondin får ursäkta.

Och idag har jag mest dansat tango med min kära vän Ångest. Vet ej varför. Om man bortser från några faktorer alltså. Om man bortser från några faktorer vet jag ej varför. Och i natt drömde jag galna drömmar om okända människor och kvinnor med extremt långa inloggningslösen. Samma sak där, vet ej varför. Kan ana. Kan gissa. Om jag vill. Men det vill jag inte, så jag har i ärlighetens namn ingen aning.