Bilden föreställer byxdressen jag sydde om för ett tag sedan (gotta love det faktum att fotot får mig att se ut som en pojkvasker). Jag fick den, dressen, av min rara farmor som kände att den inte riktigt var hennes grej längre. Den var inte min grej heller, från början, det måste jag säga. Med sina långa och svepande ben och alldeles för lösa passform fick den mig att se ut som en övervintrad clown med mindervärdeskomplex. Men nu så, nu måste jag säga att jag gillar den. Fortfarande lite clownig, fortfarande ganska underlig, men på ett sätt som jag uppskattar. Ja, den har nästan blivit sådär fint perfektgalen.
