Jag lyssnar på Markus Krunegård, Maria och jag världens vackraste par Maria och jag det var menat att vara, och funderar på vart jag vill att den här bloggen ska ta vägen. Det känns viktigt på riktigt.
Den ska beröra allt som känns viktigt i skrivande stund, inget planerat, planerar gör jag bara i situationer som kräver mer än spontan struktur, och den ska vara fylld av vackra och mindre vackra bilder. Så långt vet jag, så långt är det som allt annat. Nyanserna får komma senare, lite vila, en kopp te med honung och febern går ner, och ni ska se att de återfår sina friska rosor på kind.
Jag kanske skulle presentera mig.
måndag 9 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
SV: oj! Jag har allt undrat var du hållit hus! Men du, försök gå in på publishme.se och logga in - blogg.se har ju bytt inloggningssystem och när jag ska kommentera din blogg så står det att jag ska be dig logga in! Men, om det inte går så läser jag självklart här!
Vad läskigt. Jag bläddrar längst bak i din blogg och börjar läsa. Så lyssnar jag just på den Markus Krunegård-låten när jag läser inlägget. Och han sjunger just de meningarna. Och vi har smama namn. Spooky
Skicka en kommentar