I kronologisk ordning, om vi förutsätter att världen går baklänges.
1. Neil Young. Neil Young. Neil YoungYoungYoung.
2. Flaming Lips. Teletubbies, kofetti överallt, filmer i bakgrunden och starkagladafärger. Skönhet. Musiken var, i vanlig ordning, sekundär.
3. Håkan. Avslutade sin konsert, som fick det att rycka i varenda muskel, med ett konfettiregn nästintill värdigt Flaming. Nästintill. Och i vilket fall som helst så måste det vara den vackraste sortens regn, det av små rektangulära pappersbitar. Och Håkan är Håkan är Håkan är Håkan, liksom.
4. Broder Daniel. Behöver egentligen inte skriva mer än så. Vi kan väl bara konstatera att de har en tendens att slå sina lyssnare med en slägga i huvudet, gång på gång på gång. På gång på gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar