You rock and you roll. På ett ganska osammanhängade vis. (Jacka + klänning + bibliotek.)

Jag försökte ta ett kort på min nya skinnpaj (skinnpaj - fantastiskt ord), men efter cirka en minuts fotande blev det lite långtråkigt, så jag övergav skiten och gick sonika ut ur bild. Ovan flyr jag alltså från min egen kamera, som ett vältränat öga kanske kan se. Sudd. Vi gillar sudd.

Och den här bilden är kul för att 1) det ser ut som att jag ber om ursäkt för min extremt sargade existens, men det gör jag inte, ja, du hörde, ni hörde, det gör jag inte! och 2) för att färgen på klänningen är finfinfin och för att jag är pank och för att jag tycker någon kan köpa den åt mig, endast 249 kronor på H&M, tack på förhand.

Och! Dagens biblioteksskörd är en vacker historia. Hör och läs bara.

- David Bowie -Singles Collection (MED ROCK & ROLL SUICIDE, ÄNTLIGEN)
- Svensk Indie 1988-2006, en kärlekshistoria
- White Stripes - Den jag har tappat bort

- Belle & Sebastian - Samma sak där, den jag har tappat bort, Dear Catastrophe Waitress
- Velvet Underground & Nico
- Beatles - The White Album

- Bowie igen - Heathen
- Miss Li - Songs of a Ragdoll

Jag kallar det lycka i låtform. Rebel rebel, is there life on Mars? liksom. Och vadå, man är väl inte galen bara för att man tycker att en låt med namnet Rocknrollsuicide är världens vackraste kärleksförklaring? Tänk er om någon sjöng den till er. Va! Så fint det skulle vara. Jag tänker mig. Hundratusenmiljoner olika scenarion. Tänker mig tears spruting all over the place. Händer som fläks ut mot världen. Det, mina damer och herrar, är min typ av romantik. Scendramatik. Så fint. Så otroligt fint.