ARRRGHHHHHHH

Skulle möta mammas tåg i Mjölby, va. Tar således pendeln från Linköping halv sju. Tänker, "skitbra, då är jag framme runt tio i sju, så elegant synkat, och så kan mor och jag köra värsta återseende-på-tågperrong-grejen, så fabulöst litterärt!" Kommer fram till Mjölby station. Och det går sakta upp ett ljus. Mamma kommer tio i åtta. Tio i åtta. Klockan är, precis som förväntat, tio i sju.

Det är kolmörkt. Det snöar ute. Det är grått och kallt och jag måste gå och gå för att inte frysa häcken av mig och den dekadenta fuskpälsens (JA, det är en FUSKpäls era jävligt odiskret viskande små håår ho' peeeelzzz på sä!-idioter, JAAA, jag hör er, FUSKpäls) luva faller hela tiden ner från huvudet, hur mycket jag än håller i den och vilket håll jag än går åt så blåser snön mig i ansiktet, tydligen kan det blåsa åt alla håll samtidigt och tydligen är motvind ett konstant tillstånd i denna gudsförgätna stad. Jag fortsätter gå. Jag promenerar och promenerar och hormonstinna 19-åringar vevar manuellt ner bilarnas rutor och brölar WOOOHOOOOO på ett sätt som bara är möjligt om man; 1) nyss har fått körkort, 2) har fyra rödfläckiga polare inknökade brevid sig i bilen, 3) lyssnar på dagens hits blandat med det bästa från igår på högsta och med basen och gasen i bott samt 4) kommer från Östergötland. Deras överdrivna WOHOO låter alltså mer som WUÖÖHÖÖUUU och jag blänger föraktfullt på dem och alla andra min klampande gestalt möter, i öronen hånar Lily Allen ett ex och talar om för honom att hon inte kom en enda gång under deras ett och ett halvt år tillsammans och jag vill bara skrika "You go girrrrl!" ungefär som Tyra Banks när hon försöker visa sin mer jordnära och hoodiga sida, fast mest för att ha något att skrika då skrikande känns som det enda rätta att ägna sig åt i ett läge som detta.

Köper en stor cappucino på Pressbyrån, det enda stället som är öppet bortsett från några pizzerior med två kunder i timmen och är så bitter, så bitter. Folk stirrar ogenerat ut mig och jag stirrar argsint tillbaka och drömmer om London. Fuck you bitches tänker jag när några brudar högljutt OJOJOJ:ar när jag kommer in på stationen och snart går jag ut igen för att slippa se dem. Går och går och går och staden har fan knappt några gatlyktor och TACK mamma och pappa för att ni bestämde er för huset på andra sidan gränsen.