Vid den här tiden nästa vecka sitter jag på ett plan till London. Troligen läser jag en bok eller ett magasin med glänsande omslag köpt i en tidningsbutik på flygplatsen, varför det helt plötsligt känns berättigat att ohämmat hamstra Vogue, Dazed and Confused, I-d, MOJO, Velour och dess likar så fort man ska sätta foten i ett plan är fortfarande ett mysterium, kanske är det någon underliggande tanke om att bygga räddningsplan av tidningspapper om det andra skulle falla från himlen. Troligen har jag musik i öronen, och troligen är jag fruktansvärt nervös utan att låtsas om det, troligen har iklätt mig lugna kläder för att täcka det nervösa flaxandet av fjärilsvingar i magen (ni vet, om tröjan är för tajt kanske konturerna av de fladdrande vingarna syns, eller så ser magen ut lite som när Harry Potter precis har druckit polyjuice potion i Hemligheternas Kammare, alldeles bubblig och dan), troligen stirrar jag kallt (visst) på British Airways flygpersonal och säger No, thank you mer uttalat så Nao, tänk ju (ringrosten skrämmer mig). Troligen har jag med mackor som en snäll förälder har gjort mitt i natten och troligen kan jag inte få ner en bit.
Jag ska vara borta i Oxford i tre veckor själv. På egen hand. Det ska bli fantastiskt kul och otroligt spännande, men jag har liksom inte riktigt insett det förrän nu.
2 kommentarer:
Åh, vad jag tycker om när människor reser själva. Mer sånt! Vad ska du göra där? Semstera eller göra något arbetsrelaterat? kram!
Jag ska på en internationell språkkurs! Så egentligen är jag ju inte själv, i och med att jag bor i en värdfamilj, har kurskamrater och så vidare, men ja... Jag åker själv och jag tar liksom allt ansvar för mig själv. Och det är första gången, haha. Kram på dig!
Skicka en kommentar